En sjuk Tilda börjar bli frisk

Hmm, med tanke på hur duktig jag är på att hålla uppe en bra bloggfrekvens borde jag kanske ge upp idén… Dock tänker jag ge det en till chans och se till att försöka bättra mig!!! Tyvärr blir detta troligtvis ett kilometerlångt inlägg, så om läslusten är låg strunta i att läsa! ;)

Eftersom det var väldigt länge sedan jag sist skrev något har det hänt mycket, det som emellertid haft störst inverkan är att Tildis varit väldigt sjuk. Det började redan förra lördagen med att hon kräktes upp slem ungefär varannan timme. Jag försökte ha lite is i magen och avvakta men när hon direkt på söndagsmorgonen började bajsa blod blev det att direkt åka in till Södra djursjukhuset så att vi var där och bankade på porten när de öppnade klockan 9.

Eftersom vi var ensamma att söka upp veterinären denna tidiga timme en söndagsmorgon fick vi komma in direkt när veterinären kollat till de hundar som låg inlagda. Den veterinär som tog emot (Jonas någonting) var helt underbar både mot mig och Lillis så det kändes tryggt även när jag ett par timmar senare var tvungen att lämna kvar lillstumpan. Dessförinnan hann vi (eller snarare veterinären) dock med att lyssna på hjärtat som låg på för hög puls, röntga magen som var alldeles tom förutom massa gaser, samt ta blodprover. När alla prover var tagna fick jag som sagt lämna lilltjejen där och det var väldigt jobbigt att se när Tilda mycket MOTVILLIGT drogs med bort av djurskötaren.

Måndag förmiddag ringde en annan underbar veterinär (Nina Pettersson) som sedan blev Tildas veterinär genom hela vistelsen. Kräkningarna och diarréerna hade slutat, dock ville hon inte äta och var fortfarande låg och medtagen. Hjärtat lät fortfarande inte bra och ett EKG skulle tas senare samma eftermiddag. Jag som varit beredd på att få åka in och hämta hem lilltjejen insåg att hon nog skulle få bli kvar några dagar…

Tisdag förmiddag ringde återigen Nina för att uppdatera om Tildas tillstånd. Denna dag hade utvecklingen startat åt rätt håll genom att hon åtminstone luktat på maten kvällen innan och fått behålla det som djurvårdarna tvingat i henne. Dock var Nina lite orolig att Tilda kunde ha Addison och prover för detta skulle därför tas under eftermiddagen. EKG:t som togs dagen innan visade på arytmier och störningar i hjärtat. Kan säga att det blev en mycket orolig och dyster eftermiddag/kväll, där jag som tur var fick låna min kollegas (som är veterinär) litteratur för att läsa på om Addison och sedan blev jag uppbjuden på middag hos mina föräldrar.

Onsdag bjöd på lite bättre besked genom att Tilda äntligen kommit igång och börjat äta, dock endast så länge hon hade sällskap, varpå veterinären gjorde bedömningen att hon skulle ha det bättre hemma. Jag fick tid att hämta ut henne vid 15.40, när jag kom dit vid halv fyra var det dock mycket människor i kö så det dröjde länge innan det blev min tur och desto längre innan de äntligen gjort Tilda klar så jag kunde hämta ut henne vid isoleringsavdelningen. När detta var gjort och jag läst igenom veterinärens råd blev det dock att stoppa in Tilda i bilen för att återigen ställa sig i kö för inköp av veterinärfoder samt bokning av tid för återbesök för kontroll av hjärtat. En dryg timme tog det innan bilen kunde startas för ett kort stopp på Apoteket för inköp av antibiotika innan vi äntligen kunde åka hem igen till Celine som blev så GLAD att återse syrran. (Vid återseendet blev hon som sagt mycket glad, dock har jag inte märkt på henne något att hon skulle ha saknat Tilda under det att hon legat inne…)

Torsdag tog jag ut en semesterdag för att själv kunna ha stenkoll på lillis. Tilda var förvånansvärt pigg och stod nästan och studsade bredvid mig när jag hällde upp mat, avsevärt mycket mer intresserad av mat än normalt. På eftermiddagen kom Elin och Daisy hem till oss för gemensam lunch och pluggande med försök (betoning på försök) från min sida att hjälpa Elin med att förstå matematiska formler i statistikdelen av kursen hon läser just nu. Senare under kvällen fick vi även besök av Helena och en löpande Qinsi för lite middag och prat. Qinsi hade nog dock gärna velat att mina tjejer skulle ha varit liiite mer lättövertalade och villiga när hon försökte flörta och bjuda upp dem. *haha*

Fredag jobbade jag lite hemifrån på förmiddagen och sen på eftermiddagen åkte jag och tjejerna över till min syster för att vara med mina syskonbarn under kvällen när syrran och hennes sambo gick på teater. Celine blev som alltid lika LYCKLIG över att komma hem till dem och for som en virvelvind runt i huset i hopp om att hitta något ätbart, medan Tilda hade fullt upp att hålla koll på vad Blixten, deras katt hade för sig. Blixten är lika intresserad av Tilda som hon av honom, så vid ett tillfälle när hon slappnat av och släppt den totala fokusen på honom, var han tvungen att hoppa ner från köksbordet för att gå fram och lukta på henne. Han är en rolig katt som är extremt social och som älskar att känna makten han har över Tilda (hon vågar inte gå närmare än 1,5 meter från honom). Celine däremot är han inte lika glad i, hon struntar totalt i honom och hans skrämselattacker och utöver detta äter hon dessutom upp all hans mat hon kommer åt.

Helgen sedan blev lat utan att få något gjort och igår morse la jag in Tilda på Södra igen direkt på morgonen för att ett nytt EKG skulle tas under dagen. En mycket otrevlig veterinär ringde upp vid lunchtid för att meddela att allt var klart och att stumpan kunde plockas upp igen på eftermiddagen. Det enda positiva som jag fick ut från denna griniga dam var, förutom att Tildis skulle få komma hem, att provet som tagits för Addison var negativt och att hon således inte lider av denna sjukdom. På eftermiddagen plockades åter igen en stressad, men mycket glad tjej upp och denna gång tog det bara 10 minuter från att jag anmält att jag var där tills att vi satt i bilen.

Idag på förmiddagen fick jag äntligen det besked som förhoppningsvis innebär slutet på alla turer och diagnoser hit och dit när Nina ringde (underbart att det var denna trevliga och kunniga veterinär som ringde igen). Pulsen hade legat lite högt men det berodde troligtvis bara på stress över att återigen vara på detta läskiga ställe och EKG:t visade på mycket mindre arytmier än tidigare. Med andra ord är allt nu på väg åt rätt håll och om allt fortsätter lika bra som tidigare behöver vi inte åka tillbaka på fler återbesök. Nu kan vi igen börja med lite försiktigt motion med kopplade 15-minuters promenader för att successivt bygga upp och vara tillbaka till normalt om två veckor. Efter detta efterlängtade och glada besked ringde/sms:ade jag till mina underbara föräldrar och vänner som varit med stöttat när jag växlat mellan hopp och förtvivlan. Just nu känns det som att jag vunnit högsta vinst på lotto och som att jag svävar på små rosa moln!!!

Ikväll tänkte jag ta tjejerna för att åka förbi och träna en kort stund med mina kära vänner. Tilda som inte alls tycker hon är sjuk blir det till att hålla kopplad och eventuellt köra lite fotpositioner samt rätt rörelsemönster inför treans fjärr.

Innan allt detta hände var vi i mitten av augusti ner några dagar till Öland på semester. Tyvärr missade vi det fina vädret som strålade veckan innan, men vattnet i Kalmarsund var varmt och uppmanade till flera bad så vistelsen blev ändå väldigt härlig och gav bra uppladdning av batterierna inför höstens arbete. Lite bilder från Ölandsdagarna hoppas jag att jag hinner lägga upp snart.

Nu hoppas jag på bättring från min sida och att det inte dröjer tills nästa uppdatering!