Gång nummer två på etologikursen ikväll. Innan jag och tjejerna åkte dit for vi ut i skogen och spårade. Bägge två fick varsitt 550 meters spår med tre pinnar (två vanliga och en skogspinne) och som slut en burk med halva middagen i. Celine som hela dagen varit väldigt trött och bara gått hängande bakom mig på promenaderna blev superduper jätteGLAD när hon kom på sitt spår. Denna glädje resulterade i att hon spårade hellre än bra och helt ignorerade pinnarna, matburken hittades dock och hon var såååå nöjd med sig själv när hon var klar.
Tilda spårade som en gudinna idag!!! Snabbt och säkert susade hon fram i spåret. En gång under spåret fick jag för mig att hon var fel ute och bara följde henne för att hon skulle lära sig att hålla sig på rätt spår och koncentrera sig - gissa vem som fick lära sig en läxa... LITA PÅ DIN HUND!!! Alla pinnarna plockades in och godisburken var ett mycket uppskattat slut. När jag åkte från skogen var jag nästan euforisk över mina duktiga, fina tjejer!
Etologikursen nu på kvällen var lika intressant som förra gången och ikväll gick vi igenom hjärnan och sinnena. Ingrid Tapper är en mycket duktig föreläsare och jag sugs verkligen med när hon pratar. Som avslutning på kvällen läste hon en novell ur en av sina böcker, mycket tänkvärd och sorglig om en hund som efter den första rosaskimrande valptiden blir bortglömd och bara ännu en av alla familjens inventarier. Som tur var fick novellen ett lyckligt slut, något man önskade att även alla sorgliga fall i verkligheten fick...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar